Skelettboken - Helen Rundgren, Gunilla Kvarnström

Skelettboken av Helen Rundgren med illustrationer av Gunilla Kvarnström är utgiven 2005 på Rabén & Sjögren.

Boken handlar om skelett och vad det är bra till och boken har härliga, fantasieggande bilder. Min favorit är sidan med bilder på djur som ska ha skelett och hur de ser ut utan. "Sladdriga fiskar, giraffer som disktrasor..." Sonen gillade sidan med utgrävningar och att fundera kring vad de olika skeletten jobbat som när de levt.

Med hjälp av adjektiv berättar författarna om vilken nytta man kan ha av skelett, vilka som jobbar med skelett och hur - viktiga/doktorn, fantastiska/paleontologen - och när skelett används som symbol - snyggt/sjörövare och tonåringarna Agnes och Tim, kul/halloween. Efter Halloween-avsnittet kommer två recept med pumpa; Amerikans pumpapaj och Gunillas pumparecept.

Jag saknar en förklaring av vissa av orden, som exempelvid paleontolog och arkeolog. Vad är skillnaden? Båda gräver ju efter ben i jorden.

I övrigt är boken lätt att läsa och sonen verkade inte ha några problem att hänga med. Bilden på liemannen svävande över skogen fick honom att fundera lite och vi hade en lång utläggning om spökhistorier och gammal tro, och vi kände noga efter så hans skelett stämde med bilden i början och slutet. En del gick naturligtvis över huvudet på honom, särskilt det om hur man firar de dödas dag i olika delar av världen och han kunde inte förstå varför man skulle festa bland gravarna så de döda skulle få vara med. Skelett är ju döda och kan inte röra sig, det hade ju fastslagits tidigare i boken.

Ett något abrubt slut på det hela men i övrigt ett gott betyg. Ska barnet läsa själv bör man vara i mellanstadieåldern, men då kan den säkert vara spännande. Som högläsning funkar den för min fyra och ett halvt-åring som är van lyssnare med stort ordförråd.

Plusbetyg för de roliga bilderna.