Skelettboken - Helen Rundgren, Gunilla Kvarnström

Skelettboken av Helen Rundgren med illustrationer av Gunilla Kvarnström är utgiven 2005 på Rabén & Sjögren.

Boken handlar om skelett och vad det är bra till och boken har härliga, fantasieggande bilder. Min favorit är sidan med bilder på djur som ska ha skelett och hur de ser ut utan. "Sladdriga fiskar, giraffer som disktrasor..." Sonen gillade sidan med utgrävningar och att fundera kring vad de olika skeletten jobbat som när de levt.

Med hjälp av adjektiv berättar författarna om vilken nytta man kan ha av skelett, vilka som jobbar med skelett och hur - viktiga/doktorn, fantastiska/paleontologen - och när skelett används som symbol - snyggt/sjörövare och tonåringarna Agnes och Tim, kul/halloween. Efter Halloween-avsnittet kommer två recept med pumpa; Amerikans pumpapaj och Gunillas pumparecept.

Jag saknar en förklaring av vissa av orden, som exempelvid paleontolog och arkeolog. Vad är skillnaden? Båda gräver ju efter ben i jorden.

I övrigt är boken lätt att läsa och sonen verkade inte ha några problem att hänga med. Bilden på liemannen svävande över skogen fick honom att fundera lite och vi hade en lång utläggning om spökhistorier och gammal tro, och vi kände noga efter så hans skelett stämde med bilden i början och slutet. En del gick naturligtvis över huvudet på honom, särskilt det om hur man firar de dödas dag i olika delar av världen och han kunde inte förstå varför man skulle festa bland gravarna så de döda skulle få vara med. Skelett är ju döda och kan inte röra sig, det hade ju fastslagits tidigare i boken.

Ett något abrubt slut på det hela men i övrigt ett gott betyg. Ska barnet läsa själv bör man vara i mellanstadieåldern, men då kan den säkert vara spännande. Som högläsning funkar den för min fyra och ett halvt-åring som är van lyssnare med stort ordförråd.

Plusbetyg för de roliga bilderna.

På dinosauriernas tid - Anna Wennergren, Bengt-Arne Runnerström

Boken är skriven 1996 av Anna Wennergren med bilder av Bengt-Arne Runnerström och utgiven av Bokförlaget Opal AB, Stockholm.

På drygt tjugo sidor presenteras ett antal dinosaurier, från de allra första tills de dog ut. En kort text på varje sida berättar lite om dinosaurien, vad den heter, vad den åt, hur stor den var, var den fanns och andra korta fakta. Bilderna är dramatiska och texten följer upp vad som händer. Med på bilderna finns två barn för att läsaren ska få en uppfattning om hur stor dinosaurien är.

Jag läste boken för min son, fyra och ett halvt år och han tyckte mycket om den. Han skrattade åt några av jämförelserna - som munnen som är stor som en säng och magen som ett sovrum och funderade kring varför diosauriefåglarna inte kunde flyga medan flygödlorna kunde.

Namnen på dinosaurierna är krångliga att uttala, ta till exempel Euplocephalus, men det störde mer mitt flyt i läsandet än vad det störde sonen som lyssnade. Texten är lagom lång till bilderna, vilka är mångskiftande och ger en bra bild av dinosaurien. En del "vanliga" dinosaurier är med som Tyrannosaurus rex och långhalsar, men också sådana som inte är lika vanliga i den här typen av böcker som exemplevis Gallimius.

Texterna är dramatiserade vilket gör boken lätt att läsa och följa med i. Ett ständigt upprapande av fakta bli jobbigt att lyssna på men här tas relevant och intressant fakta upp i berättelsen. Jag vet nu att Iguanodon bara har tumhorn att försvara sig med, vilket inte hjälper långt när en fiskande Bryonyx letar efter en efterrätt.

Boken passar som högläsning för en dinousarieälskande femåring, men yngre än så ska man nog inte vara. En del bilder är otäcka och kan säkert locka fram mardrömmar hos känsliga eller yngre barn. För att kunna läsa boken själv bör man vara runt nio och ganska läsvan, det är ingen enkel text, även om den inte är lång.
Det är knappast en bok för den som söker tunga fakta om specifika dinosaurier och fungerar heller inte som uppslagsbok men ger en god överblick avmångfalden av dinousarier/ödlor som vandrat (simmat, flugit...) på jorden.

Längst fram finns en tidsremsa där man kan se hur kort tid människan levat, hur länge sedan det är dinousarierna levde men också hur lång tid jorden fanns innan dess. Remsan kunde ha varit tydligare och mer detaljerad men fungerar ändå för att ge ett hum om tidsrymd.

Vid omläsning fokuserar vi mer på bilderna än på texten och pratar kring vad som händer. Texten är, trots sin tillgänlighet - eller kanske just beroende på den - inte tillräckligt intressant för att tåla för många upprepningar. Den blir platt och tråkig istället för spännande och överraskande vilket den var vid första genomläsningen.

I boken jag lånade saknades en sida vilket gjorde att vi inte fick reda på vad Megalosaurusen fått syn på...